torsdag 20 juli 2017

Lisa Magnusson om förtryck




Gratistidningen Metro har bland de uslaste krönikörerna i det svenska medielandskapet, vilket inte vill säga lite, och kan därmed nästan konkurrera med Aftonbladets ledarsida. Av någon anledning har Dagens Nyheter, som är enormt agendastyrd, men samtidigt gör anspråk på en viss kvalitet, plockat upp Lisa Magnusson från just Metro.

Under rubriken "En sport utan vinnare" vill hon ungefär säga att de som kritiserar mångkulturella fenomen är av samma skrot och korn som de som vill upprätthålla dem, men texten blir naturligtvis inte särskilt genial och bjuder som så ofta på rena felaktigheter. Inledningen är alldeles korrekt:

"Något av det sorgligaste med svensk vänster är att den är så besatt av förtryck, samtidigt som den förstår så väldigt lite om vad förtryck är. Inte sällan blir dess företrädare direkt aggressiva av de mest självklara påpekanden, som att någon som är förtryckt även kan vara en förtryckare själv."

Det beror på att de inte är intresserade av verkligt förtryck, utan av sådant som är populärt inom amerikansk identitetsvänster. Vi talar här alltså om det som jag brukar kalla nyvänstern, som har ett orimligt fokus på etnicitet, kön och sexuell läggning. Det är därför som de får problem när det visar sig att kvinnor i förorten förtrycks av religion eller kultur. De har vant sig vid att se exempelvis alla muslimer som offer, och eftersom etniskt ursprung för nyvänstern trumfar alla andra aspekter, blir det logiskt att bortse från en hel del förtryck. Det är sannolikt detta som Lisa Magnusson vill beröra, men hon förstår inte riktigt frågan:

"Hederskultur kallas detta, fastän det snarare är fråga om skamkultur. Och den upprätthålls av både män och kvinnor. Psykologin bakom är egentligen rätt enkel: Hedern blir ett sätt för dem att skaffa sig status i en tillvaro där de annars inte har mycket att skryta med."

Nej, så fungerar det inte. Hedern är en del av kulturen redan i hemlandet och har ingenting med en lägre status i det nya landet att göra. Tanken är att man inte är så mycket individ som en del av kollektivet, släkten och klanen, och där är det viktigt att kvinnorna sköter sig så att hela gruppen inte hamnar i vanära. Märkligt nog verkar det dock inte ge klanen någon vanära av att någon sitter i fängelse för att ha dödat sin egen dotter. För övrigt tycker jag att försöken att etablera "skamkultur" som ett nytt ord är fåniga, eftersom det faktiskt handlar lika mycket om "heder", om än inte på det sätt som européer tänker sig den, som om förebyggandet av skam.

Det blir sedan dags för något av en självklarhet, även om den i praktiken är meningslös:

"Så är det inte heller diverse mångfaldsprojekt i utanförskapsområdena som bäst bryter segregationen, utan sann integration: lika möjligheter, hand i hand med samma krav som ställs på alla andra svenskar."

Så ska det vara och är det egentligen redan på många sätt. Både att hota och slå är olagligt, liksom att mörda sina släktingar. Samma möjligheter finns faktiskt också, även om jag förstår att man har ett visst handikapp om man exempelvis inte behärskar språket lika väl som infödda. Dock är integrationspolitik, för att inte tala om "mångfaldsprojekt", naturligtvis meningslös, eftersom den rena volymen är större än vad som går att absorbera på ett rimligt sätt. Det kulturella avståndet gör inte saken bättre, och inget land i Europa har lyckats integrera muslimska grupper. Så kommer vi då till själva ärendet, som handlar om att alla "utövar samma sport":

"Vänstern är dessvärre inte ensam om att vara förvirrad vad gäller förtryck. För vad ska man kalla det när företrädare för den slirigare delen av högern framhåller slöjan i sig som ett problem? När de vägrar erkänna att kvinnor som säger sig frivilligt bära slöja ens skulle kunna ha ett eget huvud att tänka med, och en egen vilja?"

Slöjan i sig är egentligen inte problemet, bortsett från det obehag den väcker hos oss européer. Problemet är tankarna bakom, som får kvinnan att bära den, eller någon annan att se till att hon gör det. Vi vet att många bär den frivilligt, men det är inte mycket sundare, eftersom det blir ett mycket iögonfallande sätt att visa sin motvilja mot det omgivande samhället och värdfolket. Det är inte slöjan som ska av, utan personerna som ska ut. Lisa Magnusson avslutar med ett vanligt, och tämligen naivt, resonemang:

"Högerkrafterna som vill förbjuda slöjan spelar inte i samma lag som de extremister som gör slöjan till ett tvång. Men de utövar definitivt samma sport: nämligen den som går ut på att andra ska bestämma hur mycket eller lite kvinnor ska visa av sina kroppar. Och i publiken står vänstern och ropar rasist."

Totalt trams. Frågan handlar inte om kvinnors kroppar, utan om i vilken mån vi vill att en fientlig ideologi ska få visa upp sig och propagera. Europeiska kvinnor täcker sig ofta väl på vintern, utan att behöva förfalla till islamiska attribut. Att vänstern sviker utsatta kvinnor är en sak, men att de på samma sätt allierar sig med islam är ett än större problem. Att de för sig själva lyckas kombinera kamp för jämställdhet och rättigheter för homosexuella är ett mysterium.






5 kommentarer:

  1. Lisa Magnusson har rätt i att många muslimska kvinnor bär slöja frivilligt och de har ett eget huvud att tänka med. Med det huvudet har de räknat ut att det finns vissa fördelar med att vara förtryckt och nästan omyndigförklarad muslima. I det muslimska äktenskapet har mannen all makt och försörjningsplikt vilket vissa kvinnor säkert upplever som behagligt. Mannen fattar alla viktiga beslut för familjen och får ta ansvar för dem vilket också kan upplevas som bekvämt.
    Många muslimska kvinnor vill säkert också vara på vinnarnas sida om islam tar över hela samhället eller i alla fall vissa stadsdelar och städer.
    I Nazityskland fanns det många  kvinnor som var hängivna nazister trots nazismens krassa syn på kvinnan som någon som främst ska föda många barn (helst pojkar som kan bli bra soldater). Precis som vissamuslimska kvinnors dröm om kalifatet drömde de om Tredje riket eller i alla fall trodde att det oundvikligen skulle bli verklighet.
    Eftersom slöjan är en ideologisk uniform är det inte alls konstigt att anhängarna till denna totalitära ideologi vill bära dess uniform och skylla på "religiös övertygelse" och att man själv har rätt att välja kläder/uniform.

    SvaraRadera
  2. Då kör vi vidare på Lisa Magnussons resonemang :
    Blablablablaha....det finns gott om kvinnor som VILL tjäna pengar genom att sälja sex så vad är det för patriarkala kräk som vill bestämma över kvinnors kroppar och kvinnors frihet genom att förbjuda kvinnor att välja ?

    Om dom sedan väljer att sälja sex eller att bära burqa är i sig fullständigt egalt, eftersom det ju tydligen handlar om någon slags "feministisk rätt att välja" .

    Personligen anser jag att sådana "feminister" som magnusson kan flytta till Saudiarabien så slipper dom kämpa för rätten att klä sig i slöja.

    /
    K.k.

    SvaraRadera
  3. Det är till vissa delar lite tragiskt att en framväxande vetenskapsdyrkan, från ca 1600, 1700, 1800 och 1900- talen, medförde förödande revolter, massmord, dödsläger, fanatiska ismer och andra vansinnigheter, har kunnat utvecklas just i namn av - Frihet, Jämlikhet, Broderskap - , samt - Alla människors lika värde - , och också - Mänskliga Rättigheter - , samt även - Proletariatets Diktatur - , som har kunnat ses som upplyftande, främjande och samhällsutvecklande ideal att sträva efter till varje pris, och till varje kostnad (av människoliv).....

    Det verkar som att ett nödvändigt bortseende från både en fysisk, biologisk och existentiell verklighet om och kring människan har varit nödvändig att ta till, för att över huvud taget kunna försvara sina ideologier, ismer, teser och fanatismer, och istället försätta sig i en slags trans, där upprepandet av flosklerna, de ideologiska parollerna och slagorden, ständigt rabblats såsom några slags religiösa mantra, eller besvärljelser, som skall förändra just - verkligheten - , till ett - Jordiskt Lycksaligt Paradis - , nämligen det - Kommunistiska Lyckoriket - ....(där alla är jämlika och där alla därmed är goda..)...

    Men i en verklighet, mellan människor, så är alla människor olika...
    Människor är olika, och ojämlika, i absolut allting, åldrar, längd, vikt, intressen, snällhet, dumhet, godhet, ondska, intelligens, och olika särskilt också vad gäller pojkar och flickor, män och kvinnor ....
    Det finns det olikheter, och ojämlikheter, mellan pojkar och flickor, mellan män och kvinnor, mellan tanter och farbröder, mellan mödrar och fäder, mellan mormödrar och morfäder, mellan farmödrar och farfäder, på en mängd olika områden....
    JB
    forts.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att vilja försöka förneka fundamentala och grundläggande skillnader mellan män och kvinnor, pojkar och flickor, tanter och farbröder, gummor och gubbar är egentligen någonting svårförståeligt....förutom då att det i ett vetenskapstroende, massproducerande, vintmaximerande, ekonomiskt femårsplanerande, effektivitetssökande kommunistiskt, eller socialistiskt, samhälles perpektiv till vissa delar kan förstås....
      Alla är där (löne-) arbetare, och menas i det socilistiska samhället på ett jämlikt sätt vilja kunna bidra till det kollektivas, till samhällets, vinster, alltså till helhetens vinstmaximeringar, oavsett kön.
      '
      Men dessa ideal blir i en realitet fel därför att de inte vill ta hänsyn till just både biologiska, psykologiska, sociologiska, samt även existenstiella, olikheter mellan könen, som verkligen finns i en verklighet....
      Om man önskar sig ett överlevnadskraftigt samhälle (som överlever fler än endast några generationer), så behöver man ta i beaktande, ta hänsyn till, och tillerkänna sådana biologiska, fundamentala, basala och grundläggande olikheter som verkligen finns mellan pojkar och flickor, mellan män och kvinnor, genom alla deras åldrar, från småbarnsåldrarna och upp genom åren...
      Bara en sådan sak som att i en biologisk verklighet så kan män rent teoretiskt faktiskt bli fäder mycket högt upp i åldrarna, ja, även upp i 90 årsåldern. Kvinnors förmågor att kunna föda barn sträcker sig från omkring 13, 14 år och framåt och börjar i princip avta runt 38, 40- 44 års åldern, för att för de allra flesta kvinnor definitivt vara över vid omkring 45 års ålder.

      Men, i en biologisk och naturlig verklighet, så märks det också stora skillnader inte minst på det psykologiska, sociala och existentiella planet mellan könen, och då faktiskt redan i småbarnsåldrarna.
      Oftast visar sig dessa skillnader i hur olika småbarn leker olika beroende på om de är småpojkar eller småflickor.
      Småpojkar, ca 3-5 år, och ca 5-7 st, kan genom att t ex en Kalle, eller ett par, Kalle och Pelle, som är särskilt entusiastiska för saken, inspirerar de andra småpojkarna till att åstadkomma t ex en koja, alltså ett byggprojekt. De rangordnar sig på ett naturligt vis mellan varandra på så sätt att Kalle gärna ger kommando: - Bär de där kvistarna dit! - Lägg den plankan där! - Vi måste hämta fler gröna kvistar! Osv, et cetera. Denna inspirerande ledning vill då de andra småpojkarna gärna underordna sig livligt och glatt, för just - sakens skull - . Alltså att projektet, dvs., leken, blir möjlig att fullborda, (kojan kan byggas klar). Att det just genom den ordningen, den entusiasm, den reda och denna vilja till samarbete mellan småpojkarna som kan åstadkommas, så kan de också lyckas framskapa kojan, vilket då är lekens mål, genom att ledarfigurerna Kalle och Pelle i det här exemplet, just är de entusiastiska personerna de är....
      Småflickor leker mer ogärna i sådana byggprojekt, som kräver ledarfigurer som entusiasmerar till byggandet av något synligt projekt. De leker istället oftast tillsammans på ett helt annat sätt. Småflickorna vill bli kompisar med varandra genom personliga band av förtroligheter där de just mer bedömmer varandras persoligheter, än deras förmågor att ingå i något gemensamt yttre byggprojekt, som har något yttre mål som skall färdigställas. Det som istället därför oftast är småflickornas primära byggprojekt, det handlar mer om att kunna bygga förtroendefulla relationer sinsemellan.
      JB
      forts.

      Radera
    2. Dessa biologiska mönster av olika verkligheter som beror på både biologiska, psykologiska, sociala och existentiella olika faktorer och variabler, det är viktigt att visa hänsyn, förståelse och respekt inför, eftersom det är verkligheter som påverkar trivsel och välmående, glädje och livslust, hos både pojkar och flickor.
      Det är verkligheter och mönster som påverkar respektives olika köns val och prioriteringar, för just trivsel och välmående, glädje, meningsfullhet och stimulans i tillvaron.
      Det som ger mening, inspiration, livslust och glädje till småpojkar, kanske inte alls ger det till småflickor, och likadant genom livets alla åldrar.
      Därför är det människovänligt att tillerkänna de olikheter som finns.
      En fanatisk politiskt motiverad vetenskapstroende ism, som gäller en form av samhällseffektivitetsbygge, där en jämlikhetssträvan just i det sammanhanget blir motiverad, riskerar ändå att i en förlängning bli någonting hänsynslöst mot en verklighet hos både pojkar och flickor, män och kvinnor...
      Den jämlikhetssträvan som i ett perspektiv kan ses som någonting bra, effektivitetshöjande för samhällsproduktionsmål, den riskerar att bli någonting som ändå både förstör människor, både pojkar och flickor, män och kvinnor, och också riskerar att göra dem olyckliga...istället då för tillerkänna de olikheter som verklighen finns, för att på så sätt kunna främja familjer och släkter, ja, i en förlängning hela nationer.

      En fanatisk jämlikhetssträvan som då är byggd på felaktiga förståelser om och kring pojkar och flickor, män och kvinnor, samt på felaktiga antaganden, där riskerar den ideologin, eller den ismen, att i en verklighet kunna bli brutal, ja, riskerar att kunna bli någonting människofientligt, istället för människovänligt, och riskerar att i en förlängning, över endast några få generationer, kunna tillintetgöra hela samhällen...

      Att däremot vilja försöka ta hänsyn till dessa fundamentala och gundlläggande olikheter, och erkänna ojämlikhet av olika slag som någonting naturligt, det är mer människovänligt.

      JB

      Radera